Hur har jag växt upp? 

(Berättelsen 1 av 8 - Vem är jag som har skapat Ömsesidig Respekt i Åre )

Mina föräldrar var unga när dem fick mig och min bror, 19 och 22 år. Vi hade ett starkt nätverk av släkt som träffades ofta. Mina mor- och farföräldrar levde och jag upplevde varma relationer. Jag kände mig älskad.

När jag var åtta år flyttade vi och jag fick börja en ny klass under vårterminen. Där fick jag en vän för livet. Ni vet den där känslan av tillit. En vän som alltid fanns där och som jag kunde lita på. En trygghet som har betytt så mycket! Jag vet än idag att hon är en vän som alltid finns hos mig. Det är fantastiskt!

Min bror spelade ishockey och jag fick tillbringa många timmar i ishallen. När jag blev tolv år hittade jag mitt egna intresse som visade sig skulle bli en röd tråd genom hela mitt liv. Jag började tävla i alpint och gick senare skidgymnasium.

När jag gick ut skidgymnasiet var vi några som fick möjlighet att träna och sedan jobba i skidskolan i Åre. Jag tog den chansen och det ledde in mig på en ny väg.

Jag jobbade många år som skidlärare, utbildare och tränare efter det.

Skidåkningen har gett mig många fina vänner och fantastiska upplevelser!

Den lade också grunden för Ömsesidig Respekt. Jag ska berätta varför i ett senare inlägg.

Jag träffade även kärleken genom skidåkningen.

Imorgon berättar jag om det.

Träffade kärleken. 

(Berättelsen 2 av 8 - Vem är jag som har skapat Ömsesidig Respekt i Åre)

Janne kom från Sälen upp till Åre/Duved och hade fått jobb i skidskolan samtidigt som jag skulle jobba mitt första år där. Vi sågs på gemensamma träffar och i skidbacken. Vi blev vänner och skrev till varandra när jag gav mig iväg till USA för att jobba med barngymnastik och att vara aupair. Janne reste iväg till Nya Zealand för att jobba som skidlärare.

När vi kom tillbaka från våra äventyr träffades vi igen på en skidtävling och började sedan ses.

Vad gjorde att Janne blev speciell?

Han fick mig att känna trygghet, jag blev bekräftad, kände hans kärlek, han såg alltid möjligheter, vi hade kul tillsammans och han lät mig utvecklas.

Vad är just det DÄR som vi faller för när vi blir förälskade? Kan du sätta ord på det?

Åren gick och våra söner föddes.

Berättar om det i morgon.

Vi fick två söner.

(Berättelsen 3 av 8 - Vem är jag som har skapat Ömsesidig Respekt i Åre)

Janne och jag gifte oss och vi fick två söner. Vilken lycka!! Vi fick vänta några år och sedan föddes dem tätt med bara ca 1,5 år emellan.

Jag var hemma med dem i tre år. Storebror ville absolut inte gå till förskolan när brorsan och jag var hemma. Jag minns att jag kände samhällets förväntningar på att han skulle börja i alla fall.

Förskolan satt upp en prick med hans namn i samlingsrummet och väntade på att han skulle komma…

Jag kommer ihåg hur vilsen jag kände mig. Vad är rätt att göra?

Vi bestämde till slut att han fick vara hemma med brorsan och mig.

Som bröder blev dem oerhört tajta och är det än idag. Nu är de 23 och 25 år.

Isac, den yngre var hemma för ett tag sedan och vi åt middag tillsammans. Vi satt och pratade och jag frågade honom vad han tror att det är som har skapat deras nära relation?

Han funderade en stund och svarade sedan:

- Jag tror att det beror på att när vi skulle dela saker så gav vi alltid den andre den största biten. Det skapade tillit

Tänk att saker som vi gör i vår vardag kan få så stor betydelse!

En dag på en tusendels sekund förändrades allt!

Imorgon berättar jag vad som hände.

Livet förändras på en tusendels sekund. 

(Berättelsen 4 av 8 - Vem är jag som har skapat Ömsesidig Respekt i Åre)

Det omöjliga händer…

Något som inte är väntat...

Det där som inte går att rätta till och som förändrar allt.

Vi var i Ryssland. 

Janne hade fått jobb som ansvarig för de alpina grenarna inför OS i Sochi. Jag och pojkarna var och hälsade på honom.

Janne hade pussat pojkarna godnatt. De är 10 och 11 år. 

Jag berättar i en dikt:

Vad var det som hände?

Hann du känna någonting?

Försökte du säga något?

Jag hörde först inte vad du sa

Sedan hörde jag dig säga

Jag älskar dig.

Jag kommer alltid finnas hos dig

Vi är själsfränder

Och jag kommer alltid att vara där du är…

Jag kände hur vi svävade tillsammans upp mot taket

Tänkte att vi höll på att somna in

Kände hur du plötsligt började rycka

Jag flög upp ur sängen

Tände lampan

Såg hur dina ögon var borta

Jag förstod att detta var allvarligt

Trodde att det var epilepsi

Jag rusade ner till receptionen i bara trosor och linne

Jag hörde mig säga

Min man är allvarligt sjuk

Vi behöver hjälp!

Jag sprang upp till vår lägenhet igen

Jag ser framför mig att min man ska le lugnt mot mig

Att ryckningarna har avtagit

Istället möts jag av att han ligger orörlig

Han är lila

Jag hör mig själv skrika ett mardröms vrål!

Jag slänger mig över min man

Börjar göra hjärt- lungräddning

Våra pojkar kommer nyvakna till oss

Jag hör hur de skriker ”vad är det som händer!”

Ser hur de springer runt sängen i panik

Deras ögon är rädda

Till min förvåning handlar de snabbt

Min äldsta son börjar blåsa

Jag trycker mina händer mot min mans hjärta

Min yngsta son försöker ta pulsen.

”Varför kommer dem inte” skriker min äldsta son.

Han släpper sin pappa och springer ner till receptionen

Han ser det allvarliga i situationen

Jag försöker och inser att jag behöver hjälp

Ringer min läkare i Sverige

Ringer fel, ber om ursäkt

Min äldsta son kommer tillbaka

Jag hämtar ett glas med vatten

Slänger det på min mans ansikte

Och skriker

”Kom igen, nu fixar vi det här” Kom igen nu!!

Min man, pojkarnas pappa förblir orörlig

Hans skal är tomt

Vi får ingen kontakt

På en tusendels sekund finns han inte mer hos oss.

Från att vara helt levande till att inte finnas mer.

Allt kan plötsligt förändras. Det har jag och mina söner fått erfara. Det var inte bara Janne som dog utan även min mamma, svärmor, min mormor och hennes syster. Döden var nära under tre år. Ett självklart nätverk som fanns runt oss var plötsligt borta. Livet formar oss. 

Imorgon berättar jag om hur livet fortsatte som ensam förälder.

Livet som ensam förälder

(Berättelsen 5 av 8 - Vem är jag som har skapat Ömsesidig Respekt i Åre)

”Om en cykel går sönder går den att laga eller man kan köpa en ny, men det här går inte att rätta till, säger min tioåriga son medan tårarna rinner på hans kind. Hans ögon är fulla av förtvivlan efter att hans pappa har gått bort”.

En tung insikt när livet behöver gå vidare.

Hur kunde vi skratta

äta

föra ett samtal…

som om ingenting hade hänt!!!

när

saknaden

skär i kroppen

Varför låg vi inte bara ner?

Varför visade vi inte hela världen att smärtan egentligen inte gick att leva med?

Hur kommer det sig att vi istället stod upp?

Det funderar jag på

Och förundras över

Hur kommer det sig?!

Vad gjorde att jag som mamma tog mig vidare?

Det handlade om min kärlek

till mina söner

Det handlade om

ansvar

Det handlade om

fantastiska vänner och medmänniskor

Det handlade även om

min uppfostran

att kämpa

vara stark

att inte ge upp

ta ansvar för allt som behöver göras

eller vad var det som gjorde att vi tog dag för dag?

När vi kom ner till min svärmor första sommaren efter min mans bortgång blev saknaden påtaglig och saknadens smärta stark.

Jag märkte dock att tidigare livsupplevelser har en läkande effekt även om saknaden var enorm.

Med tidigare livsupplevelser menar jag såsom fläderbloms saft i trädgården efter en springtur, grillmiddagar i trädgården, doften från nybakade bullar, bilfärden ner till tennisbanan, utflykter, fika nere på surfing stranden.

Kanske är det livets mening att vi ska ge underbara minnen till våra efter levande, nära och kära, att vi ska göra ”nuet” meningsfullt?

Kan vara att spela fotboll, läsa en bok, duka vackert, tända ett ljus, plocka in blommor, pratstunder där vi är närvarande eller att ta sitt barns hand i sin. Jag upplever att dessa stunder skapar ett ”kitt” i oss, d v s bygger upp en trygghet och styrka när personen plötsligt inte finns mer.

Det ger styrka.

Innan Janne dog förstod jag inte att alla upplevelser som vi skapade tillsammans skulle bli ett ”kitt” ifall något hände oss.

Jag skulle vilja ropa till alla världens föräldrar och skapa en medvetenhet i att ”bygga kitt”.

Var i nuet med era barn, gör saker som de kommer att komma ihåg, låt dem känna er närhet och visa er kärlek så ofta ni kan!

Jag skulle kunna fortsätta att skriva en hel bok om att vara ensam förälder. Kanske kan det bli en ny serie inlägg i framtiden:)

Tack för att ni följer min berättelse och för all kärlek ni ger!

Imorgon går jag vidare med att ge dig en bild

av vad som kan ge dig trygghet i min kompetens.

Vad har jag för kompetens som kan göra dig trygg med min kunskap?

(Berättelsen 6 av 8 - Vem är jag som har skapat Ömsesidig Respekt i Åre)

Åren då jag jobbade med skidåkning gav mig grunden i ett förhållningssätt till pedagogik och inlärning. Jag tycker om när människor utvecklas, hitta rätt verktyg och se när de når sina mål. 

Det är lika med föräldraskap. 

Den största vinsten under de 20 år som jag har jobbat med föräldraskap är den ödmjukhet som föräldrar visar. De vet att de gör mycket bra och är samtidigt öppen till kunskap inom sitt viktiga ledarskap som förälder.

Varför pratar jag ledarskap i föräldraskapet?

För några är det självklart att vi har ett ledarskap som förälder och för andra inte. Jag tänker att det beror på vad vi lägger för innebörd i ordet. 

För mig är det tydligt att vi har ett ledarskap med ansvar för vårt barns hälsa och utveckling med allt vad det innebär. Kanske är det för att det blev så påtagligt när jag blev en ensamstående mamma?

En röd tråd när jag pratar föräldraskap och ledarskap är att vi för medmänskliga värderingar och ömsesidig respekt vidare i generationer.

Ömsesidig Respekt är något vi alla vill bemötas av och samtidigt är det inte självklart att vi bemöter andra på samma sätt. Hur kommer det sig? Det är för att det är något vi lär oss att göra. Vi föräldrar har den uppgiften att ge detta till våra barn.

Jag utgår alltid ifrån att både barn, ungdomar och föräldrar är viktiga. Alla har vi rättigheter och med det följer skyldigheter.

Vi vill alla känna oss trygga och bli bemötta på ett respektfullt sätt oavsett ålder, vilken religion vi tror på, politiskt åskådning, kön eller vart vi bor på detta jordklot.

Jag är utbildad Förskollärare, Magister inom Folkhälsovetenskap, Projektledare för flertal olika projekt inom föräldrastöd, skrivit två böcker och tagit fram flertalet Onlinekurser, drivit företag sedan 2010.

Inom skidåkning har jag Skidlärarexamen, deltagit i Svenska Demoteamet/ansvar för utbildningar och att representera Sverige internationellt. Jag har jobbat som tränare på Skidgymnasium och flertal år inom klubbverksamhet, projektledare och ansvarig för olika uppgifter inom Svenska Skidförbundet.

Den kompetens och erfarenhet som både har utmanat mig mest och som jag även är mest tacksam över är den resa som jag och mina söner har gjort tillsammans.

Det är nu snart 14 år sedan Janne dog och vi mår bra, har mål som stimulerar oss, fina vänner och respekt och kärlek till varandra.

Bråkar vi aldrig? Utmanas vi inte? Jo, det är klart vi gör. Jag har lärt mig att det är en del av livet. Skillnaden är hur vi ser på det. Tycker vi att det är otäckt och dömer varandra så att det blir kyla eller har vi förhållningssättet att det är en del i alla relationer och att mötas i värme efter konflikter är det som gör skillnad. Att sträcka fram handen och säga förlåt även då det tar emot. Det skapar ett starkt kitt!! Att få skapa en medvetenhet om detta till föräldrar är meningsfullt!

Det som jag hoppas gör dig och beslutsfattare trygg med min kunskap är att den alltid utgår ifrån medmänskliga värderingar och ömsesidig respekt oavsett vem vi är. Ömsesidig Respekt har evidens från vetenskaplig forskning vilket är en viktig stämpel. Jag tar mitt uppdrag på största allvar. 

Imorgon berättar jag om mitt företag Ömsesidig Respekt i Åre.

Ömsesidig Respekt i Åre - vad vill företaget ge dig?

(Berättelsen 7 av 8 - Vem är jag som har skapat Ömsesidig Respekt i Åre)

Ömsesidig Respekt vill på ett ödmjukt sätt lyfta ett viktigt ledarskap som föräldraskapet har och göra det enkelt för föräldrar att fylla på med kunskap.

Det är vi föräldrar som ger våra barn grundvärderingar om hur vi ska bemöta och respektera varandra i verkligheten och på sociala medier.

Hur lär vi våra barn att hantera känslor och tackla motgångar, att vara en schyst kompis som förebygger mobbning, hur kan vi sätta gränser på ett utvecklande sätt så att barnet själv väljer att samarbeta, hur kan vi stärka vårt barns självkänsla, att stå upp för sig själv på ett bra sätt, få en ton i familjen som är respektfull? Det är några av de ämnen som Ömsesidig Respekt erbjuder till föräldrar med barn från 0-18 år.

Ömsesidig Respekt vänder sig till dig som förälder, till sjukhus, socialtjänst, skolor, förskolor som vill erbjuda föräldrar möjligheten till kunskap och även till företag som vill ge sina anställda möjligheten till personlig utveckling inom sitt föräldraskap.

Kunskap genom Onlinekurser, föreläsningar, litteratur eller coachning.

Utbildar även olika yrkeskategorier som kan jobba med konceptet Ömsesidig Respekt i sina verksamheter med grupper och/eller individuella samtal. (bvc sköterskor, barnmorskor, socionomer, familjebehandlare, kuratorer, skolsköterskor, förskollärare).

Se hemsida omsesidigrespekt.se

Imorgon är det sista delen och jag delger var jag är i livet nu:)

Var är jag nu i livet?

(Berättelsen 8 av 8 - Vem är jag som har skapat Ömsesidig Respekt i Åre)

Allt har sin tid heter det och det upplever jag nu.

Grabbarna är ute på sina livsresor och våra liv går nu parallellt med varandra.

Från att ha levt varje dag tillsammans ses vi nu under andra former.

De kommer hem eller jag kommer till dem.

Att leva sida vid sida som vuxna där respekt finns är ett jobb att göra. Jag tror inte att det gör sig själv.

Det gör stor skillnad om alla i en familj kan ta intiativ att alltid mötas i värme och kärlek efter meningsskiljaktigheter och konflikter.

Om vi försöker att förstå istället för att döma.

Jag har nu även ett ansvar att visa mina söner att jag skapar mig ett eget meningsfullt liv.

Min äldsta son har i flera år åkt i det alpina landslaget där han har fått fantastiska upplevelser, fina vänner och även en underbar flickvän. Han har nu tagit klivet att utbilda sig. Jag hälsade på honom i Stockholm i höstas. Vi gick på musikal tillsammans, var ute och åt. Hur fantastiskt var inte det! Nya upplevelser och ett nytt kapitel i vårt liv.

Min yngsta son studerar och åker skidor på ett Skidcollege i USA. Han får chansen att fortsätta satsa på sin skidåkning och samtidigt få den utbildning han vill ha. Jag hälsade på honom förra vintern och ser hur han blommar och får fantastiska upplevelser, fina vänner och en fantastisk flickvän även han:) Rädd att han inte ska komma hem? Ja, den känslan och tanken kommer då och då… Men att se honom göra det han drömmer om tar bort rädslan och istället kommer tacksamhet över att se honom göra det han vill.

Jag fyller mitt liv med nya upplevelser. Tidigare var det att vara deras ledare och försöka att vara en förebild i allt som behöver göras för att livet ska bli bra och nu har det förändrats till att försöka att vara en förebild i att vara en förälder där vi är vuxna sida vid sida. Att ge dem trygghet genom att de vet att jag tar hand om mig på bästa sätt. Vi har ett gemensamt ansvar att hålla kontakten och visa att vi bryr oss om varandra.

Föräldraskapet gör verkligen en resa!

Ledarskapet växlas från att bestämma allt när barnet föds till att successivt lämna över ansvaret till en vuxen varm respektfull relation.

Tack för att du har visat intresse och följt med på min resa genom livet och tagit del av vad Ömsesidig Respekt i Åre har att erbjuda.

Jag brinner för att lyfta det viktiga ledarskapet som föräldraskapet innebär, att skapa en medvetenhet om barns enorma förmågor, att ge möjlighet att enkelt fylla på med kunskap, att du och din familj har det bra och att vi har ett tryggt samhälle där ett schyst bemötande är en självklarhet. 

Skriv gärna, mona@omsesidigrespekt.se

Varmt Välkommen att ta kontakt!

Hoppas vi ses!